Magkänsla , autism, förälder
Är nog känslomässigt efterbliven.
Det är med känslor är ap jobbiga . Suger åt mej som en svamp hela tiden av allt .
Att ha ett barn med autism är en värld inte många förstår . Man blir dömd som förälder får många helt råd av personer som är helt fuckt up som inte fungerar i praktiken .
Finns inget som är rätt .
Det jag har märkt som funkar är att ha en bra relation till barnet, stöttar när de misslyckats , stöttar när de lyckas och att finnas där oavsett .
Att ha barn med speciella behov är som att skotta när det snöar MEN att ja barn med speciella behov i tonåren är som att skotta i snöstorm , hur mycket man än skottar så syns det inte , men samtidigt så märks det , för tänk hur det varit om du inte skottat .
Hur gamla barnen än är så hjälper man dom så mycket man kan iaf . Min stora pojke vill ta körkort för att kunna ta ett vettigt jobb och självklart så stöttar jag upp allt jag kan , kanske inte hela vägen men en bit iaf .
