Tillsist när kroppen larmar och slår på stora trumman att det är för mycket och om man då stoppar fingrarna i öronen och växlar ner och ökar måste kroppen visa att den menar allvar , och förbereder för krach landning . 

 

Förra gången kunde jag inte sova äta handla träffa människor osv osv värsta tiden i mitt liv , tog väldigt länge innan jag blev normal igen ... eller jag kan informera att helt återställd blir man aldrig . 

Denna gång fick jag bara ångest eller bara och bara fruktansvärd känsla . Tål inget konflikter med tonåringarna , ångest för disk på bänken , ångest över otvättade kläder , ångest alla kilon jag har dragit på mej , ångest över skor i hallen ångest ångest ångest och ni som inte har haft ångest någon gång kan jag berätta om att det känns som om det sitter en gubbe på bröst korgen , samtidigt så rusar kroppen precis som du springer 100 meter även fast du står stilla . och allt detta kan man lära sej hantera med det tar tid . 

Men en sak kommer släppande efteråt är minnet man glömmer nästan vad man heter. man mmåste skriva upp exakt allt för att ha ett fungerande liv . 

 

så just nu lägger jag all energi på mina barn och sambo ...resten skiter jag i . 

så jag sätter ner foten och gör bara det jag måste  . 

 

sätt ner foten kavla upp armarna och tänk på dej själv !